Svensk ordbok 2009, webbversion

träng`a sig verb trängde trängt, pres. tränger träng·er●ofta med partikel t.ex.fram, före ta sig (fram) genom att tränga undan an­dra Nolltränga sig före i könde försökte tränga sig fram till podiet○äv. bildligthan lyckades i karriären genom att tränga sig fram○spec.med partikelnpå ta kontakt (med ngn) utan att ta hän­syn till att det kan vara besvärande grannarna ville inte tränga sig på mitt i släkt­kalasettränga sig (fram/före/på) (ngnstans)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. þrängia sik